Gå direkt till:
På Copernicus tid Det perfekta instrumentet
Mensur Fabriks- eller hantverksjusterat
Varför ska stallet stå där? Ljudpinnen - fiolens själ
Vanligt problem Stränghållare och finstämmare
Levande trä Hygien
Kontroll  

På Copernicus tid

Violino är en italiensk diminutivform för violen (den lilla). Den är således den minsta medlemmen i fiolfamiljen, den familj som redan under slutet av 1500-talet trängde ut viola da gamba-familjen.

Italien var fiolbyggandets centrum mellan 1500 och 1700-talen. Med början i Brescia med da Salò och Maggini sedan från 1700-talets mitt, i Cremona med familjerna Amati, Stradivari och Guarneri. Utanför Italien är den mest berömde instrumentmakaren Jacob Steiner från en liten by (Absam) i Tyrolen.
Fram till 1770-talet byggdes fiolerna med kortare hals och flackare halsvinkel, men dåtidens förändrade lokaliteter och krav på tonhöjd och tonstyrka ledde till att instrumenten fick byggas om. Dels förlängdes halsen (anschäftning) och halsvinkeln justerades så ett större strängtryck gav en avsevärt större ton. De större påfrestningarna ledde till motsvarande invändiga förstärkningar, där en längre basbjälke och en tjockare ljudpinne erfordrades.
Då hakstödet på 1820-talet kom till användning, gav detta en större frihet för vänsterhanden rent speltekniskt.
Upp

Det perfekta instrumentet

Violinen anses som näst intill det perfekta instrumentet, akustiskt sett. Trots att instrumentet kan tyckas anspråkslöst, består det ändå av drygt sjuttio delar.
Sex (åtminstone sex!) separata vibrationssystem som har med tonens skapande att göra, kan nog de flesta teoretiker och praktiker inom akustiken enas om. De är: strängarna, stallet, locket, botten, sargen och luften inuti instrumentet.
Konsten är att länka ihop dessa delar till en välljudande och vacker enhet, kombinationsmöjligheterna – hur många kan det bli?
Upp

mensur fiolMensur

Från latin kommer ordet mensur (mensura) som helt enkelt betyder mått. I musikaliskt språkbruk används ordet för att ange måttförhållanden eller proportioner. En korrekt mensur på ett stråkinstrument gör att man obehindrat kan skifta mellan olika instrument och olika storlekar. Det förekommer inte sällan att ”hembyggda” instrument har en felaktig mensur. Här är en varning på sin plats! Enligt skissen är alltså förhållandet hals/kroppsmensur proportionen två till tre (eller fyra till sex, som jag använt).
De mätpunkter som används är: högra f-hålets inre markering, lockets övre kant och övre delen på greppbrädan (egentligen limfog översadel/greppbräda).

Kontrollera själv

  • Mät kroppslängden (tex 357,5 mm) och dividera
    måttet med 11 (32,5 mm).
  • Multiplicera därefter talet med 4 (130 mm)
    det är halsmensuren.
  • Multiplicera åter talet med 6 (195 mm)
    det är kroppsmensuren.
Upp

Fabriks- eller hantverksjusterat

Vilka krav ska ställas på en skolfiol? Jo - korrekt mensur, bra material, god ton och funktion samt en pålitlig hantverksmässig injustering. Vad gäller produktion av enklare stråkinstrument lägger man liten vikt vid injusteringen – det är ett tidskrävande moment som ställer bestämda krav på hantverkaren. En ”fabriksjusterad” fiol innebär endast att: stallet står upp med strängarna monterade – utan någon som helst tillpassning! En ung musikant bör med all rätt ställa högre anspråk på ett väl harmonierat instrument jämfört med en erfaren, som kan kompensera bristande tillpassning med teknik. Förvissa Er om att injusteringen av instrumentet utförs av en fackman.
  • Några fallgropar på ett ”fabriksjusterat” instrument.
    En slarvigt placerad ljudpinne kan lätt skada eller orsaka en spricka i locket, dessutom är placeringen och tillpassningen av största vikt för instrumentets klang. Kontrollera med tandläkarspegel!
  • En greppbräda skall vara konkav och inte konvex. Fel form orsakar durr. Notera om greppbrädan är av svärtad hårdträ. Ebenholtsgreppbräda skapar en förutsättning för ett långt brukande utan problem med nedslitning och missljud. Kontrollera ”luften” mitt under strängen genom att trycka ned den vid båda ändarna av greppbrädan. Riktvärde ca ½ mm. Luften under sträng vid översadel skall vara ¾-½ mm.
  • Ett felaktigt stall, för högt eller för lågt, skapar olika problem för musikanten, alltifrån ömma fingertoppar till ”durr”. Utformningen av stallets linje skall också göra det lätt att spela på en sträng i taget.
  • Tröga stämskruvar skapar irriterande och farliga situationer. För barn ställs ännu högre krav på lättstämda instrument.
  • Strängar finns i mycket olika fabrikat och prisläge. Kontrollera att det är en bra kvalitet och att strängarna är till rätt mensur. Inte sällan används avklippta strängar till mindre instrument, det är förkastligt.
Upp

f-hål fiolVarför ska stallet stå just där?

Som Du ser på skissen placeras stallet rakt framför det inre snittet på höger f-hål (a). Stallets bredd (ytterkant på stallfötterna) skall överensstämma med avståndet mellan de övre druvorna i f-hålet.

Ljudpinnens (c) rätta placering är då ca en locktjocklek bakom stallet (b), avståndet räknas från nedre kant på stall till övre kant på ljudpinne. En viss justering sidledes samt upp/ner kan förekomma, men den är marginell. Stallet ska vara tillpassat så att dess baksida (mot stränghållaren) ger en rät vinkel mot locket.

Du kan lätt kontrollera att ljudpinnen är rätt placerad genom en enkel ”mätare” av hårt papper eller plast. Vik en remsa och gör ett uttag i änden som motsvarar en halv ljudpinne. Stick in remsan i det högra f-hålet mot pinnen. Då ser Du lätt placeringen!
Upp

ljudpinne fiolLjudpinnen - fiolens själ

Den hartsade stråken åstadkommer en friktion och sätter strängarna i rörelse. Vibrationerna fångas upp och filtreras av stallet och förmedlas via dess fötter till den neutrala punkten på fiolens lock, det vill säga mensurlinjen.

Klangplattornas (lock/botten) fibrer är genom välvningen avskurna det vill säga att de är mycket lätta att sätta i svängning. Den ena stallfoten vilar på basbjälken, som sprider vibrationerna över hela locket. Vid den andra foten står ljudpinnen en locktjocklek bakom stallet (något spänd mot lock/botten) för att fortplanta vibrationerna till botten och som en utväxlad hävarm förstärka svängningsrörelserna.

F-hålens funktion är både att ytterligare frigöra lockets rörelseförmåga samt att vidarebefordra de akustiska vibrationerna till rummet.
Strängtrycket genom stallet mot locket är ca nio kg (vid strängvinkel 158º), en kraft som inte får försummas. Ett högre stall ger en större ton samtidigt som strängtrycket ökar dramatiskt.
Upp

snäcka fiolEtt vanligt problem

För att stämskruvarna ska vara lätta att hantera krävs: konisk form (stigning 1:30 violin), god passform, rätt upplindad sträng och lämplig pasta för lagom friktion. Vad Du själv kan göra för att åtgärda eventuella brister är att se till så strängarna lindas upp på skruven mot greppet, så det sista varvet ligger an mot skruvlådans vägg (se skiss). En lagom friktion fås med hjälp av gamla metoder (krita och tvål) eller med moderna skruvpastor. Krita ökar friktionen och tvål minskar. Upp

Stränghållare och finstämmare

Då stålsträngar är känsliga att stämma, fodras ofta fin stämmare. Känsligheten ökar också med kortare stränglängd. Härav följer att det är mycket svårt att stämma en liten fiol med stålsträngar! Det är vanligt med en eller flera finstämmare på både violiner och celli. Nackdelen är att de ökar vikten betydligt och de kan även inverka menligt på grund av den felaktiga strängvinkel som de i vissa fall åstadkommer. De orsakar också lätt skador på lock då stallen viker sig. Ett bra sätt att undvika dessa olägenheter är att montera stränghållare med inbyggda finstämmare. De finns i olika storlekar och fabrikat som Wittner, Schaller och Thomastik. Upp

Levande trä

De träslag (gran, lönn och ebenholts) som stråkinstrument byggs av är levande naturmaterial. Det innebär ett oändligt antal variationer avseende täthet, böjlighet, rakhet i fibrer etc. Trä reagerar på värme, kyla, fukt och torka. Rörelsen i träet, speciellt vinkelrätt mot årsringarna (tvärsnitt) kan variera ett par procent med t.ex. tjugo procents förändrad luftfuktighet (gran)! På en cello finns det alltså en rörelse på ett par millimeter. Detta är ett nästan glömt faktum, men vi som lever i gamla hus med massiva trädörrar, blir påminda varje år! Med ovan sagda i minnet, förstås att extrema klimatomställningar bör undvikas så långt detta är möjligt. Vintertid vid mycket låg relativ luftfuktighet är riskerna särskilt stora och det gäller då att försiktigt "aklimatisera" instrumentet. Det är bra om det kan ligga kvar i sitt etui en stund, så omställningen går sakta. Ett bra etui ger skydd mot både klimat och stötar. Och ett täcke, om det finns är aldrig till skada. Upp

Hygien

Regelbunden rengöring, helst efter varje spelning är viktig då harts och smuts kan skada lacken. En mjuk duk har sin givna plats i etuiet. Någon gång är det behövligt med en grundligare rengöring. Bra preparat för detta finns, men även dåliga. Typer som både rengör och återställer lackens glans, bör användas försiktigt och i små mängder. Jag har sett rengöringsmedel som till viss del löst upp lacken och i det övre lacklagret lämnat kvar den smuts som skulle avlägsnas! Ingen vacker syn. Rådgör med din instrumentmakare så rätt preparat används.

För enstaka besvärliga fläckar använd det egna enzymberikade ”specialmedlet” saliv. Preparat som rengör och skyddar strängar och greppbräda, bör användas någon gång om året.
Strängarnas livslängd och fiolens lättstämdhet ökar med grafit på översadel och stall dvs de ställen där strängen glider mot träet. En blyertspenna av mjukaste sort är bra att ha till hands. När strängarna skall bytas, byt då alltid en i taget för att undvika att ljudpinnen ramlar eller flyttas. Upp

Kontroll
instrumentvård fiol

Kontrollera med jämna mellanrum att sprickor i trä och limfog ej uppstår. Missljud eller durrande kan vara en indikation på detta. Kritiska positioner är vid höger f-hål, där ljudpinnen kan trycka upp locket, limfog höger axel mellan lock och sarg, där instrumentet ofta hålles vid vila. Även limfog sarg mot lock och botten, där hakhållaren är monterad där limmet har en benägenhet att släppa p.g.a. värme och fukt från haka/hals.

Missljud kan även bero på en skadad sträng, durr från översadel som är felaktigt formad, eller en lös greppbräda. Jag har till och med varit med om en vansinnigt illalåtande fiol, där missljudet berodde på en mycket liten ”brygga” av smuts på höger f- hål vid den nedre druvan. Men det tog tid innan jag hittade dit!

I ett svagt sordinerat instrument har jag mer än en gång upptäckt dammbollar från en av musikern i många år älskad kofta!
Med andra ord ta dig tid att då och då syna ditt instrument i sömmen – du kan upptäcka många spännande saker. Upp
 
©1998-2015 Stefan Sundberg Fiolbyggarverkstad AB, Skånim, 452 93 Strömstad
Tel 0526-230 67 .:::. E-post:  info@fiolbygg.se